onsdag 26 maj 2010

Sviken, besviken eller helt fel ute?

Jag är kanske inte sviken, jag är nog mest besviken. Endel saker kanske inte går att förstå för andra, för mig är det lättare. Inte en enda gång har jag blivit inbjuden till mina vänners 18 års fester. Ingen av dem, en inbjudan hade varit kul. Och ni som nu fyllt 18 och bara firat det med familjen ta inte illa upp. Det känns tråkigt och anledningen folk använder är den att jag skulle nog inte tycka att det var roligt, det är ju inte min grej.
Syftar man då på att jag inte vill supa så nej det kommer jag inte göra, men jag har kul när jag är nykter också.
Syftar man däremot på att jag inte tycker om fester då känner man inte mig, då är man helt fel ute.
Syftar man på att jag kanske inte orkar på grund av min fibromyalgi så skadar det inte med en inbjudan, jag kanske orkar en kort sväng. Eller så kanske jag offrar en dag, en dag då jag bara kommer att må dåligt för att fira dig.
Jag funderar bara på hur man resonerar, det känns tråkigt och man blir utanför. Varför? Jo, för att jag valt en egen livsstil, för att jag inte tycker att det viktigaste är att vara full som ett ägg och inte komma ihåg kvällen. Jag vet faktiskt inte, men det gör ont ändå. Oavsett era förklaringar och undanflykter, det gör ont. Låt det göra det. Era ursäkter känns ganska lama och väldigt enformiga.

Och nu sitter jag med ett arbete i omvårdnad. Ett ganska roligt ämne i sig, men våra vikarie har lagt ut en helt galen hemtenta som ska göras på två dagar. För det första är det hon skriver i princip helt obegripligt, sen så förstår jag helt enkelt inte meningen med att göra samma saker om och om igen... Jag ska göra den, det ska jag och jag jobbar på det.
Jag har bara så svårt att koncentrera mig för jag vill att folk ska förstå, men dem verkar inte vilja det. Tyvärr... och jag undrar om jag överreagerar eller inte, för jag förstår helt enkelt ingenting...



Jesus, Guds son, du ljus i mitt inre,
låt inte mörkret få tala till min själ.
Jesus, Guds son, du ljus i mitt inre,
öppna mig för din kärlek och frid.

(Jesus Guds son, sång från Taizé)

1 kommentar:

Johanna sa...

jag tycker inte alls du överreagerar. Jag hade blivit väldigt ledsen om jag inte fått nån inbjudan. Det är väl inte dom som ska bedömma om du kommer trivas på festen eller inte? Fy va arg jag blir. Hoppas det ordnar sig för dig. Kramar