Kristen och konstig eller?

Nu på senaste tiden har det pratats mycket om Gud överallt tycker jag. Alla verkar oroliga och det är ett känsligt ämne. Speciellt om någon säger att man tror på Gud, då blir de allra flesta genast på spänn och kikar vaksamt på en.
Men innan dess så var man en helt vanlig människa för dem, det är konstigt det där. Hur ens tro kan förändra så mycket. Speciellt i ett land som Sverige där Kristendomen varit stor, men är man kristen är man genast lite konstig. Det förvånar och gör mig förundrad folks attityd, före och efter. Om man nu kan kalla det före och efter.
Kanske är det ingen vanliga händelse i andras liv, men i mitt är det. Folk backar undan på grund av att jag är kristen, på grund av korset som hänger runt min hals. Folk backar.
Sen kommer kommentaren "Men det trodde jag inte om dig!". Nedvärderande och skeptisk uppsyn. Kanske är det lätt att placera in människor i ett fack, svårare att ta ur dem och sällan man har rätt. Vad vet jag?

Imorgon tänkte jag berika er med ett inlägg om påsk och jul. Mitt i påsktider :)
Tills dess tycker jag att ni ska besöka den här bloggen, det här inlägget där kommentaren är min och ha en åsikt. Har jag rätt eller fel? Här kan ni läsa inlägget där jag kommenterade.
Sen kan ni givetvis fortsätta läsa, det är en fin blogg :)



"Jakob, hur kan du tala så,
Israel hur kan du säga:
'Jag vandrar osedd av Herren,
min Gud tar sig inte an min sak.'
Har du inte förstått, inte hört?
Herren är en evig Gud,
han har skapat hela jorden.
Han blir inte trött, han mattas inte.
Ingen pejlar djupet av hans vishet.
Han ger den trötte kraft,
den svage får ny styrka.
Unga män kan bli trötta och mattas,
ynglingar kan snava och falla,
men de som litar till Herren får ny kraft,
de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta,
vandrar utan att mattas."

Jes 40:27-31