tisdag 16 mars 2010

May God bless you

Känns som att jag ibland borde uppdatera här. Men som sagt fick jag min dator klar förrförra veckan och jag har bara internet tillfälligt. Har haft praktik hela helgen och inte hunnit hem till byn alls. Ser fram emot kommande helg och är lite delad, vill jobba, vill åka hem och det går ju inte att kombinera.
Jag har matteprov på torsdag och sitter och försöker plugga men jag har alldeles för ont i huvudet för att göra det. Ska vila lite på en stund och hoppas att huvudvärken har släppt tills jag ska på praktik. Ser fram emot att komma till tandläkaren och hoppas verkligen att han kan hjälpa mig. Lite mindre värk vore ju inte fel.

Igår tog jag med mig min kära vän I till blodgivningen och vi anmälde oss och nu ska jag bara vänta på en kallelse och få reda på om jag får eller inte får ge blod. Jag hoppas att det går bra så jag får ge lite blod till alla behövande.
Sen har jag anmält mig till donaterregistret. Det är bra om jag dör, för då kanske någon annan kan överleva med mina organ. Det är viktigt för mig. Jag vill verkligen hjälpa alla jag kan på så många sätt som möjligt. Att ge blod och att donera organ då jag dör är inget stort bekymmer för mig. Jag mår snarare bra av att veta att det blir så. Att jag kan rädda liv även då jag är död.
Inte för att jag vill dö. Verkligen inte. Jag älskar livet.

Jag har inte varit speciellt mycket i kyrkan senaste tiden heller. Det blev så nu när jag mest är i stan. Men ja, jag vill men samtidigt så finns det saker som gör att jag inte trivs där längre. Och det som gör mest ont är att jag bara försvann på en gång. Jag har gjort så mycket, ställt upp så mycket i alla lägen vad det än har handlat om. Och nu hör dem inte av sig längre. Det gör ont i mig. Jag vill vara med och hjälpa till. Men ändå glöms jag bort så fort. Efter alla dessa år.

Men jag vet att Gud har en plan med allt som sker. Och utan honom är vi ingenting. Så jag överlämnar mig åt honom och jag vet att han hjälper och finns där för mig i alla lägen.


På Gud -jag prisar hans ord-
på Gud förtröstar jag och är inte rädd
Vad kan dödliga göra mig då?

Ps 56:5

Jag kommer till dig med min bön,
låt stunden vara den rätta.
Svara mig Gud, i din stora godhet
ge mig din trofasta hjälp.

Ps 69:14


God Bless you

Over and out

1 kommentar:

A sa...

Det där är verkligen märkligt hur folk kan låta någon bara "försvinna" så där! Och särskilt folk inom kyrkan tror man det ju inte om...
Kram!