Du är speciell för mig...

Ja, då var lovet slut. Tillbringade slutet på lovet i Skellefteå på Mittpunkt. Helt galet mysigt. Och jag har sovit dåligt, lärt mig mycket, haft roligt och bara mått allmänt bra.
Ibland är det så enkelt att ta glädjen och lyckan förgivet. Men efter ett sånt här veckoslut är det lite lättare att se skillnaden. Att försöka och förstå. Det är lättare att tycka om sig själv, det är lite lättare att inte tappa modet och orken för att hitta sig själv.
Man utvecklas både i sin tro och i sig själv. För man lär känna sig själv lite bättre och man tar till vara på Gudstjänster och annat mycket mer.
För mig är det viktigt att Gud är med och när man är i väg sådär med andra kristna då är det lätt att känna att han finns där. Mitt i bland oss.

Och jag funderar lite på hur mitt liv skulle sett ut utan honom...