Töntig som jag är sitter jag och små ler för mig själv. På torsdag ska jag och se musikalen "Jesus Christ Superstar" som dem som går estet musik i denna stad sätter upp. Känns kul, verkligen! Synd att Hanna har prao och inte kan följa. Istället får Emma följa.

I all denna praktik och stress och allt annat så känner jag denna "svensson lycka". Där vardagen inte är perfekt, den är inte dålig utan helt okej. Vad som än händer vet jag att jag klarar mig ur det hela. Dock är jag väldigt lätt irriterad så folk får tänka sig för just nu och jag har kommit fram till att det förmodligen beror på smärtorna i ryggen som bara ökar för varje dag. Det har dem gjort väldigt länge men det var som att man skruva upp farten då jag började träna och det går ännu fortare för smärtan att bli mer intensiv och värre på alla sätt. Men man får väl som med allt annat härda ut, jag tänker inte gå runt och äta värktabletter hela dagarna för det här. Dessutom blir jag trött av all värk.

Praktiken går bra och fort. Jag kan det mesta nu och ja, det är inget problem längre. När allt går så bra vet man inte vad man ska säga? Det känns inte alls likadant som på första praktiken då allt var så nytt, det mesta har man ju gjort den här gången.

Over and out