I all min ensamhet. Eller ensam är jag väl inte direkt, men något sånär. I just denna typ av ensamhet lyssnar jag på vackra sånger från Taizé. Det ger mig saknad. Tänk vilken kraft man kunde hämta där. Vilket lugn man hade när man kom hem, vad bra man mådde. Idag är en sån där dag då alla tankar bara snurrar omkring. En sekunden tar skolan all fokus, nästa en bok osv. Jag kan inte fokusera fullt ut på någonting. Det blir jobbigt i längden, men det är länge sedan jag kände mig så pass lugn att jag kunde fokusera fullt ut på något.
Jag vet inte vad jag ska skriva? Det finns inte så mycket att säga, jag är här och nu är nu.
Buster sover vid min sida varje natt och det är väl det närmsta som jag kan säga är helt säkert. Ingenting förblir som det var och för varje sekund förändras allting. Mina tankar är på tok för snabba för att jag ska hinna med och jag skulle behöva lugnet. Just nu mer än någonting annat. Jag behöver Taizé, men någon resa dit är inte planerad förrens till nästa vår. Det måste bli av.
Det känns som att allt flyger förbi och lovet är snart slut och nej.
Just nu är jag och mitt liv inte riktigt i balans. Men det brukar lösa sig, det brukar bli bra och jag står ut. Jag går vidare och försöker ända tills livet och jag är i balans igen.
Jag uppskattade min tysta stund på konfalägret mycket och jag inser att sånna stunder kommer alldeles för sällan. Det finns sällan tid för att bara vara och andas. Jag ska verkligen försöka andas nu. Just nu när allting är upp och ner. För övrigt blev det ett långt inlägg och inte så vettigt, vilken dag som helst ska jag skriva ner något vettigt. Kanske om Herrn där uppe eller något vardagligt. Som snurrar i tankarna, jag behöver bara få dem att stanna en sekund eller två.
Jag vet inte vad jag ska skriva? Det finns inte så mycket att säga, jag är här och nu är nu.
Buster sover vid min sida varje natt och det är väl det närmsta som jag kan säga är helt säkert. Ingenting förblir som det var och för varje sekund förändras allting. Mina tankar är på tok för snabba för att jag ska hinna med och jag skulle behöva lugnet. Just nu mer än någonting annat. Jag behöver Taizé, men någon resa dit är inte planerad förrens till nästa vår. Det måste bli av.
Det känns som att allt flyger förbi och lovet är snart slut och nej.
Just nu är jag och mitt liv inte riktigt i balans. Men det brukar lösa sig, det brukar bli bra och jag står ut. Jag går vidare och försöker ända tills livet och jag är i balans igen.
Jag uppskattade min tysta stund på konfalägret mycket och jag inser att sånna stunder kommer alldeles för sällan. Det finns sällan tid för att bara vara och andas. Jag ska verkligen försöka andas nu. Just nu när allting är upp och ner. För övrigt blev det ett långt inlägg och inte så vettigt, vilken dag som helst ska jag skriva ner något vettigt. Kanske om Herrn där uppe eller något vardagligt. Som snurrar i tankarna, jag behöver bara få dem att stanna en sekund eller två.
Over and out
.jpg)
2 kommentarer:
Jag tycker du skriver mycket vettigt. Mitt liv är stormigt just nu men att läsa dina reflektioner om Taizé gör mig lugn inombords. Jag har aldrig varit på nåt sånt tidigare men jag hoppas på att få uppleva det snart. Ta hand om dig.
Oh, visst är Taizé en helt underbar plats!! Var där för runt 8-9 år sen, tror jag. Det är ett riktigt vackert minne!
Skicka en kommentar