söndag 1 mars 2009

Motsatser och hämta styrka

I veckan har jag funderat mycket på alla motsatser vi möter på samma ställen. Till exempel så var det en äldre dam med rullator som skulle gå över vägen i går. På ett övergångsställe, det gick väldigt sakta och hon höll inte på att få med sig rullatorn upp för en liten kant av is. En kvinna går fram till henne och frågar om hon behöver hjälp men den äldre damen tackar och säger nej. Så kvinnan går vidare och det gör jag också. Men jag kan inte låta bli att se hur det går för henne. Halvvägs över blir den gröna gubben röd och bilarnar börjar tuta på henne.
En vänlig kvinna vill hjälpa till och sura bilister försöker stressa någon som knappt tar sig fram.
Öppna dagstidningen, dödsannonser, uppvaktningar, bröllop osv. trängs alla bredvid varandra.
Det är riktigt motsatser till varandra och jag tror att världen ofta är så. Inte om man inte tänker på det men om man börjar fundera så ser man alla motsatser. Glädje, sorg, trygg, otrygg osv. Det finns alltid motsatser och jag tror att vi måste försöka se motsatserna för att lättare kunna glädjas åt allt det fina som finns.

Har inte skrivit något om helgen, men konfalägret var helt okej. Åldersskillnaden märktes helt klart av. Men sista kvällen tog vi nattvard utomhus och ja, det kändes bra och jag satt väldigt länge och bara var i min egna värld. Märkte inte ens att dem andra gick, men när jag väl hade fattat det så började jag fundera på hur länge jag suttit där. Lyckades hämta kraft till min själ så att jag orkade gå vidare. Orkade hantera allt det tunga och bara leva.
Jag älskar dem stunderna då det känns som att jag är helt ensam med Gud, då bara jag finns. Att hitta kraften och orken som bara kommer in i en. Man blir alldeles slut och jag blir lugn och mår bra. Det är helt otroligt vad mycket man kan få vara med om. Sen så pratade jag med prästerna och det kändes bra. Mycket bra.

Jag är trött och borde sova.

Over and out

2 kommentarer:

Johanna sa...

Å va underbart det lät med nattvard utomhus. Jag blev alldeles rörd när jag läste om din ensamma stund med Gud. Han är verkligen en kraftkälla. Och det är en stor trygghet å veta att han bär oss de gånger som vi inte orkar själva.

Ida sa...

Så sant det du skriver, utan motsatser blir allting bara en grå vardag.
Herrn där uppe bland molnen är en av dom bästa kraftkällorna indeed. Det värmer i hjärtat när jag läser det du skriver.