Jag har insett att jag sällan uppdaterar min blogg. Men det känns som att ju mer jag lär mig om livet och om saker som händer, desto mindre finns det att skriva.
Det känns onödigt att komma med ett inlägg om lite av varje, jag vill hellre få ett långt sammanhängande inlägg som faktiskt berör den som läser. Ja, nu tänkte jag i alla fall berätta lite kort om min praktik.
Jag har hunnit duscha tanter, tvätta av farbröder, bädda sängar, krama gamlingar, trösta gamlingar och mycket mera. Men det känns hela tiden som att jag alltid har något nytt att lära. För ingen dag är den andra lik och man vet aldrig vem det är du möter när du ska träffa en dement människa. Det kan vara en kramgo och glad människa eller så är det en arg människa som försöka slå dig och rymma. Det är spänning att aldrig riktigt veta vad man möter. Men samtidigt så otroligt hemskt, jag lider verkligen med alla anhöriga. Det kan inte vara lätt att ha sin mamma/svärmor som ringer hem dygnets alla timmar och säger att man knarkar. Det känns inte bra för mig att låta den här människan ringa hem till sina barn hela tiden.
Men hur får man dem att låta bli? En söndagmorgon klockan halv åtta, vem tusan sover inte då i vanliga fall? Hur förklarar man detta för någon som inte riktigt förstår och som glömmer så fort vad man sagt?
Ja, denna praktik är ett stort mysterium, men jag är lycklig och i all denna förvirring trivs jag bra. Personalen är bra, dem hjälper, visar och försöker förklara så jag förstår och kommer ihåg. Det känns bra, mitt halvtidssamtal gick jätte bra det också, tog 5min och ja, det var bra iaf :)
Idag när jag läste en blogg (http://ludmilla.se) så hittade jag en länk till en pappa som mist sin fru och ena dotter i en bilolycka. Man får läsa om hur han och hans dotter fortsätter leva. Bloggen är relativt nystartad så det är inte så många inlägg att läsa om man vill läsa alla. Den här bloggen har vuxit sig stor på väldigt kort tid och jag lovar att de allra flesta av er nog kommer fälla några tårar om ni läser.
Http://singelpappa.blogg.se
Lev livet för du vet aldrig när det tar slut.
Såhär ser min kommande vecka ut med praktik :)
Måndag - Ledig
Tisdag - 07.00-16.30
Onsdag - 07.00-17.00
Torsdag - 13.00-21.00
Fredag - 08.00-17.00
Over and out
Det känns onödigt att komma med ett inlägg om lite av varje, jag vill hellre få ett långt sammanhängande inlägg som faktiskt berör den som läser. Ja, nu tänkte jag i alla fall berätta lite kort om min praktik.
Jag har hunnit duscha tanter, tvätta av farbröder, bädda sängar, krama gamlingar, trösta gamlingar och mycket mera. Men det känns hela tiden som att jag alltid har något nytt att lära. För ingen dag är den andra lik och man vet aldrig vem det är du möter när du ska träffa en dement människa. Det kan vara en kramgo och glad människa eller så är det en arg människa som försöka slå dig och rymma. Det är spänning att aldrig riktigt veta vad man möter. Men samtidigt så otroligt hemskt, jag lider verkligen med alla anhöriga. Det kan inte vara lätt att ha sin mamma/svärmor som ringer hem dygnets alla timmar och säger att man knarkar. Det känns inte bra för mig att låta den här människan ringa hem till sina barn hela tiden.
Men hur får man dem att låta bli? En söndagmorgon klockan halv åtta, vem tusan sover inte då i vanliga fall? Hur förklarar man detta för någon som inte riktigt förstår och som glömmer så fort vad man sagt?
Ja, denna praktik är ett stort mysterium, men jag är lycklig och i all denna förvirring trivs jag bra. Personalen är bra, dem hjälper, visar och försöker förklara så jag förstår och kommer ihåg. Det känns bra, mitt halvtidssamtal gick jätte bra det också, tog 5min och ja, det var bra iaf :)
Idag när jag läste en blogg (http://ludmilla.se) så hittade jag en länk till en pappa som mist sin fru och ena dotter i en bilolycka. Man får läsa om hur han och hans dotter fortsätter leva. Bloggen är relativt nystartad så det är inte så många inlägg att läsa om man vill läsa alla. Den här bloggen har vuxit sig stor på väldigt kort tid och jag lovar att de allra flesta av er nog kommer fälla några tårar om ni läser.
Http://singelpappa.blogg.se
Lev livet för du vet aldrig när det tar slut.
Såhär ser min kommande vecka ut med praktik :)
Måndag - Ledig
Tisdag - 07.00-16.30
Onsdag - 07.00-17.00
Torsdag - 13.00-21.00
Fredag - 08.00-17.00
Over and out
.jpg)
1 kommentar:
Jag tycker det är intressant att läsa din blogg. Tycker inte du ska känna det onödigt att skriva om små saker i ditt liv. Det kan säkert beröra det också. I annat fall så kan det vara intressant för en själv att läsa vad man gjorde och tänkte tidigare. När jag gick gymnasiet hade jag också praktik på ett äldreboende. Den första veckan var verkligen turbulent och jag var ganska osäker på om jag ville jobba med gamla. Men efter 5 veckors praktik trivdes jag som fisken i vattnet. Gamla människor har så mycket att ge och det är spännande att följa deras dagar. Tyvärr finns det ju mycket brister i vården men det kan ju också vara en utmaning att få vara med och förändra. Kramar
Skicka en kommentar